Ska inte bara klaga på att jag har ont och inte kan göra något, för jag har mycket som jag är tacksam för att jag fått uppleva tack vare skadan. Hade jag inte skadat mig hade jag aldrig kunnat träffa min tjej så mycket och så snabbt insett hur mycket jag älskar henne och hennes dotter Enya. För man har ju faktiskt gått och blivit plastfassa på köpet, inte alltid världens lättaste för man vet inte hur man ska förhålla sig alltid.
För man kommer ju och inkräktar på någon annans revir, det är lite som att vara med i bonde söker fru där 10 killar eller tjejer slås om en och samma person där alla tävlar om huvudpersonens uppmärksamhet. Bara det att nu är det en liten gullig tjej på 1 och ett halvt år, jag tar gärna ett steg tillbaka för att Enya ska förstå att jag inte är där för att stjäla hennes mamma. Bara en liten bit av bådas hjärta, för vårat förhållande skulle aldrig funka om jag inte blev accepterad av Enya.Som tur är har jag blivit accepterad, varje gång jag hör henne ropa "FIVI, FIVI" slår mitt hjärta ett par extra slag. Man blir liksom varm i hela kroppen, att få ett barnkärlek är något underbart som man ska vara varsam om. Att få vara delaktig i hennes uppväxt är en stor ära och ett stort ansvar som jag är villig att ta för att jag är så otroligt kär i hennes mamma.
Det är dock inte alltid så lätt att vara ensam med det lilla kvicksilvret när man går på kryckor, i onsdags var nämligen Evelina tvungen att åka in till arbetsförmedlingen så jag vart till frågad om jag kunde vara lite barnvakt åt Enya mellan 8-12. Självklart sa man ju då, även ja till att skutta till öppnaföskolan med Enya för att se på teater.
Efter lite frukost och blöjbyten och en snygg outfitt vald av mig, begav vi oss de 250 meterna som är till öppnaförskolan. Det gick sakta men säkert som tur var för man är ju inte så snabb på Krycksen, men Enya kolla fåglar eller "Pipi" titta "FIVI,FIVI". Hon tyckte la att jag var lite sölig, för hon sprang för att få trycka på knapparna till dörrarna.
Eftersom att det var teater denna dag så var det inte 15 föräldrar där som skulle kolla teater utan kanske 40 st, jag som redan var varm innan fick snart inse hur det känns att sitta i en finskbastu. Som tur e gillar Enya spisen och där inne finns stolar så jag slängde mig in mota bort ett par 3 åringar och krävde att få lägga fossingen på en av deras stolar. Som tur var hade jag Enya med mig som gick och mota bort dem med så att jag fick en stol.
Efter lite lek så var det teaterdags Enya var inte så intresserad utan mera av alla bäbisar och alla ammande mammor som slängde ut tuttarna lite överallt, som att de skulle vara som några jävla haklappar. Jag som finner det lite generade kolla stingt på den rätt så underliga teatern som innehöll mycket plaskande med vatten. Inte det bästa när jag insett att jag var sjukt pissnödig och satt blockad av 30 hormonsfulla mossor med tuttarna i vädret. Så det fick bli att knipa, höll mig nätt och jämnt.
Efter blev det en hemfärd som skulle tagit 5 min en 30 mins promenad för Enya skulle kolla allt och hon har sin mors envishet med. Är väl det man älskar med barn, att de kan finna roliga och intressanta saker i allting och deras fantasin vet ännu inga gränser.
Vill bara tacka Evelina som låter mig få vara en del av deras liv, förstår att det inte alltid är så lätt att släppa in någon så nära när man är ensamstående mamma i veckorna. Tack för att du gav mig chansen att bli en del av eran familj, för den kommer jag aldrig att släppa nu.